INTA, utskottet för internationell handel i EU-Parlamentet, håller för fullt på att förbereda en andra förfrågan rörande ACTA-avtalets kompabilitet med rådande EU-lagstiftning. Förfrågans beslutas av utskottets samordnare, sätts ihop av ordföranden och skall sedermera skickas till parlamentets egen Legal Service (juridiska tjänst).

Det pågår dock något av en partigruppsstrid i EU-Parlamentet kring just den här typen av förfrågningar om ACTA. Förutom att ha stött på tung forskarkritik sedan tidigare för brister när det gäller mänskliga rättigheter och kompabilitet med EU-lag, så har nya studier beställda av den gröna gruppen ytterligare spätt på kritikerstormen från akademiskt håll gällande ACTA-avtalets effekter för grundläggande fri – och rättigheter.  ACTA har alltså redan åkt på en hel del tung kritik från flera håll, varav Parlamentets egen legal service utlåtande kan visa sig mycket viktigt. Således är det av största vikt hur förfrågan formuleras och vilka direkta frågor som inkluderas i en sådan förfrågan, eftersom detta i allra högsta grad påverkar vilka svar legal service kan ge.

En av punkterna som diskuterats i INTA och vilken även samordnarna tagit upp är hur ACTA-avtalet relaterar till de ställningstaganden EU-Parlamentet gjorde i samband med Kommissionens förslag för IPRED2 den 25e April 2007. Att explicit inkludera en fråga om detta i förfrågan till Legal Service syntes också ha planerats, men av någon anledning verkar den fallit bort i den skrivelse som ordföranden för INTA, Vital Moriera, förberedde att skicka till legal service.

Carl Schlyter har nu kontaktat Mr Moriera för att påpeka detta faktum och klargöra missförhållandet.

Bland acta-kritiker har det florerat rykten om att utelämnandet av denna punkt i förfrågan till legal service är högst avsiktlig, då liknande incidenter inträffat tidigare i EU-Parlamentets historia och påstås vara en del av parlamentets interna ”fulspel”. Oavsett vad har nu Carl Schlyter påpekat missförhållandet för ordföranden, och förhoppningsvis kommer denna punkt att infogas i förfrågan till legal service.  Såvida legal service inte lyckas trolla med knäna torde det vara ytterst svårt att undvika att konstatera att ACTA-avtalet går långt utöver den position EU-Parlamentet tagit inför IPRED2.

Läs mer; FFII  , IP-watch

Hela frågan från Carl Schlyter;

Dear Chair Mr Moreira,

after the debate over ACTA it was found necessary to revise the first
version of the Coordinators' Minutes as to it's content and conclusion
of the debate. Unfortunately it seems that a confusion over content,
rather than the revision itself, has propagated into the to the request
to the Legal Service which was the object of the discussion.

A comparison of the Minutes with your letter to the Legal Service finds
that the INTA Coordinators' explicit reference to IPRED2 is unfortunately
omitted. The Coordinators' Minutes says
(quoting from final version INTA(2011)0621_2):

"Decision: [...] to ask the Legal Service for a legal opinion that should
point to:[...]

* regarding criminal measures in relation to the conditions set by the
European Parliament, in its position of 25 April 2007 on the IPRED2
proposal of the Commission " 

We would be obliged if this could be smoothly and quickly corrected since
the question whether ACTA is in compliance with EP's position on IPRED2 is
also raised in the DG EXPO assessment:

"In addition, there are concerns that the criminal measures do not
fully reflect the conditions set by the European Parliament, in its
position of 25 April 2007 on the IPRED2 proposal from the Commission.
ACTA extends criminal measures of indirect commercial benefit, which
may contradict  the Parliaments position that acts 'carried out by
private users for personal and not-for-profit purposes' were to be
excluded from the scope of the IPRED2."

This confirms that the Coordinators correctly identified the
importance of the question, and it would be a pity if our final
conclusion was not put before the Legal Service for analysis. We
would therefore like to ask that this will be added to the request
to the legal services.  

Best regards,
Carl Schlyter

Då så, dags att gå igenom den andra nyligen publicerade studien, ”ACTA and access to medicines”, som är författad av Sean Flynn vid American University Washington College of Law. Medförfattare är också Bijan Madhani och Michael Vasquez från samma universitet.

Till skillnad från den andra studien, tittar den här studien enbart på artiklar och skrivningar som direkt eller indirekt negativt kan påverka tillgången till generiska läkemedel (via tillslag, handelshinder, osv.), främst i utvecklingsländer. Författarna är dock noggranna med att påpeka att den definitiva påverkan som ACTA-avtalet kan få på tillgången till generiska läkemedel är beroende av hur enskilda länder väljer att implementera avtalet, varav slutsatserna i studien tenderar att vara något försiktiga och återhållsamma.

Precis som studien om ACTA och grundläggande rättigheter kritiserar författarna de sekretesstyngda förhandlingarna och finner att avtalet i mångt och mycket på ett obalanserat sätt gynnar rättighetsinnehavare, genom att bl.a. förenkla straffrättsliga förfaranden vid misstänkta immaterialrättsbrott (samt högre och mer avskräckande straff), tillslag vid gränser, göra dessa förfaranden billigare, osv. vilket enligt författarna kan leda till en ökad risk för felaktiga genomsökningar, tillslag, stämningsansökningar osv. mot legala leverantörer av generiska läkemedel. Man finner även att avtalet går på tvärs med dem krav EU-parlamentet i ett flertal resolutioner ställt på förhandlingarna och sakinnehållet, bl.a. rörande öppenhet och insyn i förhandlingarna. Studien gör en jämförelse med kraven som presenterades i EU-Parlamentets acta-resolution från mars 2010, som antogs med överväldigande majoritet. Det framgår med all önskvärd tydlighet att EU-Parlamentets krav fullständigt negligerades.

Författarna finner inte mindre än 18 skrivningar (provisions) i ACTA-avtalet som resulterar i eller uppmanar medlemsländer till ökad verkställighet (enforcement) av immaterialrätt när det gäller läkemedel, även sådana läkemedel som är på väg till utvecklingsländer. Ett av de i särklass största hoten mot tillgången till läkemedel är de förändringar gentemot rådande förfaranden i TRIPS som återfinns i kapitlet om ”Border Measures” gällande regler för tillslag mot misstänkta förfalskningar, osv. Författarna anser att ACTA innebär en dramatisk utvidgning av befogenheter för tillslag vid gränskontroller och kommer att medföra att risken för att lagliga läkemedel beslagtas och förstörs markant ökar. Att man även sänker kraven på bevisföring innan varor beslagtas är också ett stort problem, och kan enligt författarna strida mot befintliga europeiska normer gällande mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och rätten till egendom. Man finner även avsnitten om förelägganden (Injunctions and provisional measures) och skadestånd (damages) utgöra hot om ökade beslag och vara förödande för utvecklingsländer. Via skrivningarna om ”information disclosure” får också rättighetsinnehavare utökade befogenheter, och kan ge dessa redskap för att indirekt angripa producenter av generiska läkemedel.

Studien går konsekvent igenom skrivningarna i avtalet och finner alltså otaliga exempel på artiklar och avsnitt där ACTA-avtalet, förutom att gå långt utöver TRIPS-avtalet, kommer att leda till att tillgången till generiska läkemedel hotas. Således går studiens resultat tvärt emot det EU-Kommissionen utlovat under förhandlingarna (”ACTA will not hamper the access to generic medicines), och visar, precis som studien om ACTA-avtalets inverkan på grundläggande rättigheter, att ACTA-avtalet är ett obalanserat avtal med allvarliga konsekvenser.

Förra veckan publicerades två studier, som beställts av den gröna gruppen i EU-Parlamentet, angående ACTA-avtalets inverkan på tillgången till generiska läkemedel samt hur avtalet överensstämmer med rådande europeiska konventioner om mänskliga och medborgliga rättigheter. Här följer en sammanfattning av den senare (ACTA och rättigheter), vid namn “OPINION on the compatibility of the Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) with the European Convention on Human Rights & the EU Charter of Fundamental Rights”. En sammanfattning av den andra studien kommer i morgon. Båda studierna är fortsatt öppna för kommentarer, se hur du gör för att kommentera via gröna gruppens kampanjsida om ACTA-avtalet.

Den omfattande studien, som är författad av Douwe Korff (professor i internationell rätt vid London Metropolitan University) samt Ian Brown (forskare vid Oxford University), levererar frän kritik mot ACTA-avtalet, såväl rörande hemlighetsmakeriet under förhandlingarna, det oproportioneliga inflytandet från representanter från immaterialrättslobbyn och upphovsrättsindustrin, samt själva innehållet som författarna anser utgör ett allvarligt hot mot grundläggande medborgerliga rättigheter.

Enligt författarna skedde förhandlingarna under onödigt hemlighetsmakeri, vilket ledde till att varken civilsamhälle eller politiker fick tillräcklig påverkan på förhandlingarna. Däremot fick representanter för immaterialrättslobbyn sitta med från första stund. Detta faktum har fått genomslag i avtalet, som enligt författarna ger ett oproportionerligt stort skydd för storföretag, misslyckas med att utjämna spelfältet rörande internationella handelsrelationer mellan industriländer och utvecklingsländer, utgör ett hinder för innovation och småföretagande, och även kan försvåra kunskapsspridande globalt.

Författarna hävdar även att mänskliga rättigheter effektivt ignorerats, och att avtalet på ett flertal punkter utgör ett allvarligt hot mot grundläggande medborgerliga rättigheter på flera nivåer såväl inom EU som globalt.

Bland områden där avtalet kan få en negativ inverkan ingår yttrandefrihet och rätten till information, rätten till skydd av personlig data samt rättssäkerhet.

Rörande yttrandefriheten finner författarna art. 23 i avtalet (criminal offences) stå i strid mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (European Convention on Human Rights) samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (EU Charter of Fundamental Rights). Författarna finner även att rättighetsinnehavarnas rättigheter kontinuerligt övertrumfar användarnas rättigheter, och att rättighetshavarna kan införa alla typer av DRM-begränsningar (digital rights management ) helt obehindrat och att dessa begränsningar alltid blir lagliga i relation till avtals- och konsumenträtt, oavsett hur drakoniska dessa begränsningar än må vara. Författarna hävdar att detta tillvägagångssätt således är felaktigt och oproportionerligt begränsar tillgången till information, eller den fria spridningen av information, i strid med artikel 10 i Europakonventionen och artikel 11 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Man finner även att ACTA-avtalet inte effektivt begränsar möjligheterna för ”three strikes” och liknande åtgärder som kan ske helt utanför demokratisk kontroll (i form av samarbeten mellan privata aktörer såsom rättighetsinnehavare och internetleverantörer), vilket således inte kan garantera att ACTA-avtalet implementeras på ett sätt som inte strider mot mänskliga rättigheter.

Gällande skydd för personlig data kritiserar författarna artikel 11 (Information related to infringement) samt art. 27.4 (under Enforcement in the Digital Environment) för att bl.a. kunna leda till övervakning, systematisk registrering och analys i det fördolda av miljontals människors internetanvändning och deras internetvanor, utan att några konkreta brottsmisstankar existerar, och att  sådana uppgifter vidarebefodras till rättighetsinnehavare även om sådana uppgifter är högst opålitliga för att kartlägga immaterialrättsbrott, och kan ske på väldigt oklara grunder (på begäran av rättighetsinnehavare), m.m. Författarna hävdar således att ACTA-avtalet är inkompatibelt med och strider mot såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,  EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, samt existerande EU-lagstiftning gällande skydd av personlig data.

ACTA-avtalets straffrättsliga avsnitt inte säkerhetsställer ett tillräckligt skydd för individen, och kan anses bryta mot ett otal rättigheter, däribland rätten till information, rätten till hemmets okränkbarhet och rätten till egendom.

Slutligen konstaterar författarna att ACTA-avtalet innebär en orättvis  förändring av immateriella rättigheter som är obalanserad och uttryckligen gynnar rättighetsinnehavare och missgynnar andra. Avtalet anses även oproportioneligt inverka på en rad grundläggande rättigheter. Således är ACTA-avtalet, enligt författarna, oförenligt med grundläggande europeiska instrument och standarder för mänskliga rättigheter.

Om man någonsin haft tvivel om vad man tycker om ACTA-avtalet är det här helt klart en vettig studie att läsa.