Tillbakablick 2: Kritiken

Postad den av acta

Då så, dags att gå vidare i tillbakablickserien och titta på en del av den massiva kritik som riktats mot ACTA-avtalet under åren. Trots det här inläggets längd är det här bara ett axplock av all kritik som riktats mot ACTA-avtalet, vilket säger en hel del om vilket motstånd det har väckt. Håll till godo.

Sedan förhandlingarna påbörjades 2008, har NGO:s, juridikprofessorer, Europeiska datatillsynsmannen m.fl. kritiserat avtalet för att det utgör ett hot mot medborgerliga rättigheter. Kritiken har främst riktats mot hotet mot handeln med generiska läkemedel, friheten på Internet, balansen mellan å ena sidan fundamentala rättigheter och å den andra industrins krav på hårdare lagstiftning, samt slutligen de utökade befogenheterna för tullmyndigheter.

Återkommande kritik har riktats mot de skrivelser som påminner om ”three strikes”, eller skulle kunna anses leda till det. ACTA-avtalet innehåller ju inga direkta att-satser om detta, men en hel del skrivelser i avtalet har kritiserats för att alltjämnt resultera i någon form av ”graduated response”. Bland de punkter i avtalet som har kritiserats återfinns 27,3: “Each Party shall endeavor to promote cooperative efforts within the business community to effectively address trademark and copyright or related rights infringement while preserving legitimate competition and, consistent with that Party’s law, preserving fundamental principles such as freedom of expression, fair process, and privacy”  samt 27.4 A Party may provide, in accordance with its laws and regulations, its competent authorities with the authority to order an online service provider to disclose expeditiously to a right holder information sufficient to identify a subscriber whose account was allegedly used for infringement, where that right holder has filed a legally sufficient claim of trademark or copyright or related rights infringement, and where such information is being sought for the purpose of protecting or enforcing those rights. These procedures shall be implemented in a manner that avoids the creation of barriers to legitimate activity, including electronic commerce, and, consistent with that Party’s law, preserves fundamental principles such as freedom of expression, fair process, and privacy.”.

27,3 har kritiserats av frivilligorganisationer och akademiker, och har ansetts kunna leda till att rättighetsinnehavare blir en form av privatpolis, och från statligt håll uppmuntrar till att privata samarbeten mellan Internetleverantörer och rättighetsinnehavare upprättas, något som i sin tur kan leda till att internetanvändare stängs av efter att ha blivit misstänkta för någon form av upphovsrättsbrott, detta då utan någon form av statlig kontroll eller inblandning, vilket således sätter en stor del av rättssäkerheten ur spel. 27.3 fick också stark kritik från internetleverantörerna själva, som i enlighet med andra kritiker befarade att detta kunde leda till utomrättsliga samarbeten mellan privata aktörer. 27.4 har fått otaliga akademiska kängor av liknande skäl, just för att skrivelsen anses uppmuntra till ett privatstyrt system för ”graduated response”.

Kapitlet “border controls” har inte heller det undsluppit kritik. I kapitlet inkluderas alla immateriella rättigheter (förutom patent). Artikel 14.2 är en av delarna som fått utstå kritik. Den lyder:   “A Party may exclude from the application of this Section small quantities of goods of a non-commercial nature contained in travellers’ personal luggage”. Enligt kritiken skulle detta kunna leda fram till att bärbara datorer, mp3-spelare och andra former av privata ”digitala behållare” skulle kunna genomsökas av tullmyndigheter, då ordalydelsen om att undanta denna form av kontroller enbart är frivillig (may) och inte obligatorisk (shall). Då ”kommersiell natur” inte är definierat i avtalet, är det också oklart vad som egentligen menas. I artikel 23.1 definieras kommersiell verksamhet som  “…acts carried out on a commercial scale include at least those carried out as commercial activities for direct or indirect economic or commercial advantage”. Enligt skrivelsen från de europeiska akademikerna  inkluderas här således inte några garantier eller undantag för enskilda användare, vilket fått exempelvis La quadrature du Net att hävda att fildelning skulle kunna inkluderas i ACTA-avtalets definition av kommersiell skala, vilket då alltså skulle kunna leda till att privata tillhörigheter som usb-minnen osv. genomsöks.

Den sjunde februari 2011 skickade de redan nämnda europeiska akademikerna sin skrivelse till EU-Parlamentet och andra relevant EU-institutioner. Bland de som skrivit under skrivelsen fanns ett otal juridikprofessorer, professorer i civilrätt och immaterialrätt osv. Akademikerna kritiserade ACTA-avtalet på en mängd punkter, bl.a. gällande utlämnande av användares data, eliminering av skydd som fanns i TRIPS, förelägganden mot mellanhänder och felaktiga sätt att beräkna skadestånd till rättighetsinnehavare. De uppmanade EU-Parlamentet till att noggrant beakta kritiken de fört fram och, såvida inga radikala förändringar av ACTA-avtalet skulle göras för att åtgärda kritiken mot riktats mot avtalets tillkortakommanden gällande medborgerliga rättigheter, dataskydd, m.m., helt enkelt rösta ner ACTA-avtalet.

Margot Kaminski kom med ytterligare kritik från akademiskt håll tidigare i år, då hon publicerade sitt paper om ACTA. Hennes slutsats är att ACTA-avtalet skiljer sig från existerande immaterialrättslagstiftning på en mängd punkter, däribland att man i avtalet utökat definitionen av vad som definieras som kriminellt upphovsrättsbrott, medför betydligt strängare gränskontroller, samt det utökade samarbetet mellan staten och rättighetsinnehavare, vilket, förutom att hota den personliga integriteten hos medborgarna, även skulle kunna leda fram till att skattefinansierade statliga resurser upptas för att främja den privata sektorn.

Europeiska datatillsynsmannen, Peter Hustinx, har även han kritiserat ACTA-avtalet. I februari 2010 hävdade han i en så kallad ”opinion” att ACTA-avtalet väcker betydande frågor gällande fundamentala medborgerliga rättigheter, samt framför allt individers rätt till personlig integritet och skydd av personlig data.

Förutom att leverera omfattande kritik gällande företeelser som three strikes/graduated response, sade Hustinxs i sin ”opinion” även att det är essentiellt att personlig integritet och skydd för personlig data är något som ges stor vikt från första början i förhandlingar som ACTA (således implicerade han att detta verkligen inte varit fallet med ACTA-avtalet), men uppmanade även EU-Kommissionen att implementera tillfredsställande skyddsmekanismer i ACTA-avtalet när det gäller utbyte av personlig data mellan myndigheter och privata aktörer.

EU:s datatillsynsgrupp, the Article 29 Data Protection Working Party, riktade även dem kritik mot ACTA-avtalet. I slutet av 2010 svarade de på ett brev som Carl Schlyter via den gröna gruppen i EU-Parlamentet skickat till gruppen, och som rörde just ACTA-avtalet.

Gruppens ordförande, Jacob Kohnstamm, hävdade i sitt svar till Carl Schlyter bl.a. att det fanns otaliga punkter i ACTA-avtalet som i slutändan skulle inkräkta på många EU-medborgares privatliv (i sitt svar utgick Kohnstamm från det officiella utkastet från april 2010). I sitt svar sade han även att datatillsynsgruppen försökt lyfta frågan med EU-Kommissionen, och att de hade kontaktat handelskommissionär de Gucht för att få diskutera ACTA. I sitt brev till de Gucht kritiserade man stora delar av ACTA-avtalet, bl.a. att rättighetsinnehavare via en internetleverantör skulle kunna få begära ut identiteten på någon man misstänkte för upphovsrättsbrott. Datatillsynsgruppen hävdade att detta, förutom att negativt påverka yttrandefriheten, även gav upphov till farhågor gällande skyddet av personlig data. Intressant nog pekade man i sitt brev till de Gucht också på att det är uppenbart att ACTA-avtalet inte enbart riktar sig mot upphovsrättsbrott i industriell skala, utan också mot fildelning och andra upphovsrättsbrott som begås av individer.

Ett halvår efter att gruppen skickat brevet hade de Gucht inte återkommit med ett svar, och det är oklart huruvida han någonsin gjorde det.

Kritiken från NGO:s och andra former av frivilligorganisationer har också varit hård. Bl.a. hävdade FFII(The Foundation for a Free Information Infrastructure) att acta-avtalets kapitel om “criminal measures” kommer att leda till att vanliga företag och individer kriminaliseras. La Quadrature du Net lade inga fingrar emellan utan kallade rätt och slätt ACTA-avtalet (ganska fyndigt) för en ”Counterfeit of Democracy” (sv. ungefär; förfalskning av demokratin).

När den I princip slutgiltiga versionen av avtalet presenterades I december 2010 var många överens om att flera av de tyngst kritiserade skrivelserna hade blivit bortplockade. Enligt Kaminski så innebär avtalet, även om det nu har ett lite mildare språkbruk, fortfarande samma institutionella problem och har kvar nästan alla av de substantiella problem som de tidigare versionerna. La Quadrature du Net var inte sena att hålla med. Kort sagt, även om man har bytt ut lite hårda ord, så är effekterna av avtalet fortfarande desamma.

Sådär, det var del 2 i den här tillbakablicksserien. Den sista delen, som berör de som har stått bakom och lobbat för ACTA-avtalet, kommer förhoppningsvis inom en vecka.

 

 

 

 

 

 

Kommentera