(Först en liten disclaimer = WordPress har gått bananas, så kan inte infoga länkar ordentligt. Alla länkar ligger i stället längst ner i inlägget och benämns med fotnoter)

EU-Kommissionen har sedan förhandlingarna om ACTA-avtalet påbörjades ideligen hävdat att ACTA-avtalet ligger i linje med befintlig EU-lagstiftning, trots att allt från Internetgrupper, politiker och akademiker hävdat motsatsen. Så sent som för ett par månader sedan svarade (1) Kommissionen på kritik (2) från en stor grupp europeiska forskare som hävdat att ACTA-avtalet inte var kompatibelt med befintlig EU-lagstiftning. Den gången hävdade Kommissionen, på punkt efter punkt, att ACTA-avtalet var helt i linje med EU-lagstiftningen.

Nu har en utredning (3) gjord på uppdrag av EU-Parlamentet kommit fram till att ACTA-avtalet går längre än befintlig EU-lagstiftning på inte mindre en tre punkter; Dels gäller det tullens utökade befogenheter att beslagta alla former av material som kränker upphovsrätten. Den andra punkten, vilket också kritiserades utförligt av de europeiska forskare som motsatt sig ACTA, rör hur skadestånd beräknas. Ett företag vars immateriella rättigheter kränkts skall enligt ACTA-avtalet kompenseras utifrån marknadsvärdet på produkten. Har du således försökt kränga en falsk Rolex-klocka skall företaget kompenseras (i form av skadestånd) motsvarande marknadsvärdet på en riktig Rolex, något som för de allra flesta med ett uns av intelligens ter sig högst anmärkningsvärt, för att inte säga urfånigt. ACTA-avtalet medför även straffrättsliga åtgärder mot brott mot upphovsrätten, något som idag inte omfattas av befintlig EU-lagstiftning och som EU-Parlamentet sade nej till redan 2007.

Utredarna rekommenderar att EU-Parlamentariker som fäster vikt vid att ACTA-avtalet skall vara i linje med befintlig EU-lagstiftning inte bör rösta ja till förslaget. Man bör också, vilket den Gröna gruppen åtskilliga gånger efterfrågat, låta EU-domstolen pröva ACTA-avtalet.

Detta är förstås föga nytt för de flesta som följt ACTA under en längre tid, eftersom precis den här kritiken återkommande har riktats mot avtalet. I och med att EU-Parlamentets egen utredning nu kommit fram till samma sak, får man nog allt anse saken befäst; ACTA-avtalet är inte förenligt med nuvarande EU-lagstiftning. I och med utredningen tycks ett av Kommissionens starkaste kort, dess påstådda kompatibilitet med befintlig EU-lagstiftning, fallit. Med lite tur kan detta betyda spiken i kistan för ett slopat ACTA-avtal.

Mer: Christian Engström (http://christianengstrom.wordpress.com/2011/07/21/acta-avtalet-gar-bortom-gallande-eu-ratt/)
EU-Portalen (http://www.europaportalen.se/2011/07/handelsavtal-gar-langre-an-utlovat)

1 http://acta.mpbloggar.se/2011/05/05/eu-kommissionen-avfardar-forskarkritik-mot-acta-avtalet/

2  http://acta.mpbloggar.se/2011/01/20/forskarupprop-mot-acta-avtalet/

3 http://www.erikjosefsson.eu/sites/default/files/DG_EXPO_Policy_Department_Study_ACTA_assessment.pdf

(nästa del i tillbakablicksserien kommer inom kort)

Historien om ACTA-avtalet börjar i slutet av 2005, då Japan påbörjade ett förslag till ett ”anti-förfalskning”- avtal. USA föreslog ett liknande avtal året därpå. I oktober 2007 tillkännagav Japan och USA ett gemensamt fördrag, tillsammans med Schweiz och EU. Dessa länder fick strax efteråt sällskap av ytterligare nio länder i informella diskussioner, och under sommaren 2008 inleddes de officiella förhandlingarna med förhandlingsrundor i Schweiz (juni), USA (juli) och Japan (oktober). EU företräddes i förhandlingarna av Kommissionen, ordförandeskapet samt medlemsstaterna.

Vid sidan av de formella förhandlingarna genomförde också parterna förhandlingar med externa aktörer, såsom exempelvis näringslivsintressen.

Då ACTA-avtalet rubricerades som ett ”handelsavtal” skedde alla förhandlingar under stor sekretess. Bristen på insyn i förhandlingarna kritiserades omgående från många olika håll, och i EU-Parlamentet var frustrationen enorm över att inte få någon som helst insyn i förhandlingarna.

Som i nästan alla andra fall resulterade hemlighetsmakeriet i ett stort antal läckor, som på olika vägar fann sin väg ut till olika frivilligorganisationer och rättighetsgrupper. I läckorna ingick parternas förhandlingspositioner, samt också var parterna stod när det gällde att släppa på sekretessen kring förhandlingarna. Då tydde det mesta på att det främst var USA som ville hålla innehållet i förhandlingarna hemligt, vilket också, så här i efterhand, tycks ha varit fallet. Bl.a. kom avsnittet om Internet på villovägar, vilket förstärkte farhågor från kritiker om att avtalet innehöll ”three strikes” och allvarligt skulle komma att undergräva medborgerliga rättigheter.

I mars 2010 tröttnade EU-Parlamentet på att få sitta och läsa läckor om vad såg ut som ett mycket långtgående avtal som handlade om väldigt mycket mer än simpel förfalskning. Med 663 röster för och endast ett fåtal emot antog Parlamentet en resolution om ACTA-avtalet, då man krävde insyn i förhandlingarna och hotade med att förkasta ACTA om det innehöll några spår av ”three strikes”.

Senare samma månad publicerade den franska frivilligorganisationen La Quadrature du Net det konsoliderade utkastet av ACTA-avtalet, daterat till den 18 januari, vilket var den klart mest omfattande läckan dittills.

EU-kommissionen hävdade upprepade gånger att de arbetade för öppenhet i förhandlingarna, men försvarade sig med att de var tvungna att upprätthålla sekretessen inom förhandlingarna så länge parterna inte kunde komma överens om att öppna upp förhandlingarna.

I april, före den 8: e förhandlingsrunda i Nya Zeeland, släppte den amerikanska regeringen ett uttalande apropå kraven om insyn i förhandlingarna. Man sade då att man hoppades på att kunna göra tillräckliga framsteg i förhandlingarna i Nya Zeeland för att kunna släppa en avtalstext som skulle kunna ge ”meningsfull information till allmänheten och utgöra grunden för en produktiv dialog”. Uttalandet sågs av många som markering från USA att de nog var dags för en majoritet av förhandlingsparterna att börja stödja USA:s linje om det skulle bli något av med öppenhet i förhandlingarna.

Efter den 8: e förhandlingsrunda släppte parterna ett gemensamt uttalande där man kommenterade några av de ”rykten” som omgav innehållet i avtalet (varav man förstås avfärdade allihop), samt utannonserade att man förberedde att släppa en konsoliderad utkast-version av avtalet. Det första officiella utkastet till ACTA släpptes den 21 april tillsammans med ett pressmeddelande från EU-kommissionen, där EU: s handelskommissionär Karel de Gucht sade sig vara mycket glad över att ”EU övertygat sina partners att offentliggöra förhandlingstexten” .

Efter att ha offentliggjort ett utkast av avtalet var det locket på igen, varav ytterligare läckor följde under resten av år 2010. Först i december samma år offentliggjordes det slutgiltiga utkastet av avtalet, efter den 11:e förhandlingsrundan i Tokyo.

Hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet har således varit enormt, och inte ens de politiker som är de enda som är direkt demokratiskt valda inom hela EU-etablissemanget fick veta något om avtalet förrän mycket sent i processen. Frågan är förstås om EU-Parlamentet kommer ihåg hur de behandlats under hela processen när det väl blir dags att rösta om avtalet i höst.

Del 2 i tillbakablicksserien kommer om ett par dagar, och kommer att sammanställa kritiken mot avtalet, som sträcker sig från allt från politiker, människorättsgrupper, akademiker till dataskyddsorganisationer. Där kommer vi förstås endast att ta med lite axplock, annars hade det blivit ett uppslagsverk i tre band.

Tills dess.

EU-Kommissionen antog nyligen förslag för ratificering av ACTA, och har nu skickat iväg ACTA-avtalet till ministerrådet. Således närmar sig nu den avslutande kampen om huruvida EU kommer att ratificera avtalet.

I det förslag som Kommissionen skickat till Ministerrådet ingår en ”förklarande text” om avtalet. Kommissionen hävdar att ”ACTA is a balanced agreement, because it fully respects the rights of citizens and the concerns of important stakeholders such as consumers, internet providers and partners in developing countries”. Man verkar arbeta efter devisen ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning”. Man passar även på att nämna att EU-Parlamentet i november 2010 antog en resolution som uttrycker ”stöd för ACTA”, men nämner förstås ingenting om den mycket kritiska resolution som föregick den tidigare. Värt att notera är också att EU-Kommissionen, precis som tidigare, anser ACTA-avtalet vara helt i linje med EU:s befintliga lagstiftning, något som inte direkt alla håller med om. Således tycks EU-Kommissionen vara föga intresserat utav någon vidare juridisk och samhällelig konsekvensanalys av ACTA eller dess kompatibilitet med existerande EU-lagstiftning.

Följaktligen väntar nu ett ”tvåfrontskrig”, med ACTA-avtalet såväl i Sverige som i EU-Parlamentet. I enlighet med bedömningen av avtalet som ett ”mixed agreement” måste ACTA godkännas av samtliga 27 medlemsstater, vilket onekligen förbättrar utsikterna att stoppa det. Således är det hög tid att, trots semestertider, försöka börja bilda opinion här hemma i Sverige, och försöka bygga upp ett såväl folkligt som parlamentariskt motstånd för att stoppa avtalet. Frågan lär hamna på riksdagens bord till hösten, och i EU-Parlamentet strax därefter.

ACTA-avtalet har redan stött på patrull, och för knappt två veckor sedan beslutade Senaten i Mexico att anta en resolution mot ACTA, och som rekommenderar landet att inte underteckna avtalet. Senaten har dock inte den avgörande politiska makten i ärendet, men omröstningen i den mexicanska senaten visar tydligt att det finns goda möjligheter att stoppa ACTA  i de nationella parlamenten.

Som lite uppladdning inför höstens omröstningar kommer vi slänga upp en historisk tillbakablick kring ACTA-avtalet, dess utveckling, stödet från lobbygrupper och politiker, samt den massiva kritiken mot avtalet. Allt kommer delas upp på ett par inlägg för att förbättra läsbarheten. Men håll utkik på bloggen, första delen lär dyka upp inom de närmaste dagarna.

Tills dess, simma lugnt.